<3

Jag mår faktiskt jättebra just nu, känner mig lycklig. Jag vet att jag är älskad av dom människor som betyder som mest för mig. Jag begär inte så mkt mer än det.

Det finns däremot en sak som faktiskt kom som ett slag i magen. Jag måste erkänna att jag blev fruktansvärt besviken. Men alla är vi mänskliga, och tydligen så är jag varken trång/långsint. För trots min besvikelse så väljer jag att gå vidare med huvudet högt. Jag känner mig stolt över mig själv, för jag är inte likadan! Jag är en egen person, ingen är som mig lik. Och jag vet att jag egentligen är den. Men jag vill inget annat än den person som faktiskt står mig närmast i livet, all lycka! Jag kommer aldrig missunna, inte en gnutta.

Men, det finns ju alltid ett men. Detta är ännu ett steg för mig som jag måste bearbeta. För att kunna gå vidare i mitt liv..
Jag har lovat mig själv att aldrig igen trycka bort jobbiga känslor. Bara för att det är enklast för tillfället, för det blir  sju resor värre om allt kommer på en gång. För till slut kommer allt ifatt en, vare sig man vill eller inte.
Jag kommer aldrig tillåta mig själv att hamna i en sån där djup depression igen. Främst för min älskade dotters skull!

Ska gå och lägga mig nu, behövde bara skriva av mig.