Ensam är stark?

Jag måste lära mig.
Måste inse att jag inte kan leva med en annan människa förrän den dagen jag klarar mig helt själv på egna ben.
Egentligen hatar jag det, fast samtidigt så älskar jag det.
Nej, jag har en lång väg kvar.
Jag behöver det här, finns egentligen inget nyttigare.
Det gör mig nog starkare...

Saknar min Vilma! Imorgon ska vi pussas och kramas :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0