Sömnlös AB

Påsk har varit underbar! Vi har vilat, umgåtts med vänner och gjort det som fallit oss in. Jag har verkligen levt här och nu, inte tänkt framåt eller bakåt. Jag har kommit på mig själv stanna upp och njuta av ögonblicken, glädjen. Den känslan är värd mkt!
Ikväll gjorde sig vardagen påmind igen, måsten, stress, krav, ensamt, alldeles för mkt tid att fylla med alldeles för många saker leder till för många valmöjligheter. Det och jag hör inte ihop då jag kräver struktur eller inga ramar alls. Jag kan inte balansera lagomt. Men nu ska jag lära mig en gång för alla. För nu ligger jag här, än en gång sömnlös o vet hur natten kommer sluta...


Nystart! :)

Ännu ett försök då! Bloggen har vilat några månader men nu ska jag ge det ett seriöst försök ;)
Om en vecka blir Vilde 1 år gammal, hallå vart försvinner tiden? Då blir det kalas :)

Igår var vi på medborgarplatsen här i Boden utklädda till påskkärringar, barnen fick påskägg och Vilma fick träffa alla dagbarn, sen mötte vi Johan på Ming för lite lunch :)
Vilma ville leka lite i lekparken i stan, så det blev lite lek och sedan gick vi i affärer och fynda lite till hemmet.

Vilma har just åkt till morfar för en natt där, hon var så exalterad! Jag saknar henne redan <3

Ska bara vänta på att Vilde ska vakna så vi kan klä på oss och åka mot stan. Tänkte ge hundarna en rejäl promenad med socialträning, sen blir det gymmet och träna upp spagettikroppen :-P
Jag var grymt opeppad, men man får jobba för det man vill ha! Ingen kan göra det åt dig ;)


Ludvig <3

Fick en plötslig o stark längtan efter min morfar!
För mig var du verkligen speciell, en extra pappa o min stora förebild här i livet.

Du var orolig över mig i slutet av tiden du levde, förlåt mig för att jag tyngde dig med den oron. Och förlåt för att jag knappt fanns där sista tiden..

Men jag vet att du kollar ner på mig o är stolt över hur jag tog rätt väg och formade livet, vilka 2 vackra barn o underbar man jag har <3

Jag saknar och älskar dig morfar!


Träningen

Som sagt så har jag ju äntligen dragit igång med träningen, dock halvseriöst o slappare än ngnsin. Men med rätt kost, alltid mätt o mindre sötsaker så har jag lyckats.
Väger nu 47,5. När jag startade detta så vägde jag 53 kg, typ 3 månader sedan :)

Jag väger mindre än innan graviditeten, har mer muskler. Magen är ju såklart inte helt sig själv i huden, men även där börjar musklerna infinna sig :-) nice nice!

Jag har slutat väga mig o kommer i princip slänga vågen, siffrorna har ingen betydelse när jag tränar för att bygga muskler. Har fått bort det fettet jag ville, visst kan jag bli mkt mer fit, men vill inte bli tunnare. Så nu ska jag bara koncentrera mig på att bli stark o fast! :)

Ne nu slut om det.
Är påväg till Luleå o hämta hem Vilma, wie äntligen <3
så ikväll ska vi ha aaas-mysigt som hon skulle ha sagt :)

Hejdå..


Tillbaka här nu tror jag :)

Jag bloggar ju nästan aldrig, sitter verkligen aldrig vid datorn. Ända ggn är då jag fyller i föräldrapenningen på försäkringskassans hemsida.
Men jag tog hem appen till blogg.se nu så det kanske blir lite mer uppdateringar nu då? :)

Tiden har ju sprungit iväg, lillprinsen är redan 6 månader gammal. Får skriva en mer detaljerad list om honom senare :)

Dagarna fyller vi ut med bus, mys, promenader och umgås med människor vi tycker om!
Full rulle, precis som vi gillar det :)

Jag har denna vecka påbörjat min 20 veckors praktik och examensarbete. Så om 20 veckor är jag färdigutbildad behandlingsassistent. Känns rätt gött, lyckas jag få vg i detta examensarbete så lyckades jag nästan med mitt mål, att få högsta betyg i alla kurser :D
En kurs fick jag endast godkänt i, men jag är ändå så grymt nöjd med mig själv :-)
Måste bara komma på vad mitt examensarbete ska vara om mer specifikt, men det kommer jag nog fram tills snart.

Lillprinsen har vaknat, så nu ska vi dra oss upp på övervåningen o putsa färdigt alla fönster jag o han.

Längtar efter världens bästa tjej!


Har en ny blogg: www.emelieisabell.blogspo...

Har en ny blogg: www.emelieisabell.blogspot.com :) lättare att blogga från telefon! Så följ oss där :)


Varför är jag så jävla bra på att kritiser...

Varför är jag så jävla bra på att kritisera mig själv o känna mig så jäkla värdelös o otillräcklig!? Tänk om jag kunde sluta med det o lägga ner all den energin på att se allt bra jag faktiskt gör o känna mig stolt över mig själv, så mkt bättre jag skulle må. Jag vill inte att mina barn ska få samma tänk som mig, jag måste ändra mig snarast. Från och med NU så lovar jag mig själv, men framförallt mina barn att bli en bättre förebild med starkare självkänsla! Jag älskar er - Vilma Vilde Johan!


Det var länge sen men nu är äntligen vår son Vilde här hos oss :)

Har varken haft lust, tid eller ork att på senaste blogga. Särskilt inte sedan Vilde kom till världen, finns annat jag väljer att lägga ner min tid på, som att umgås med familjen och sova ;)
Tänkte skriva et förlossningsberättelse, eftersom vi hade fått ett datum med planerat snitt så visste vi ju att just den 14:e April skulle vi åka in kl 6.45 på morgonen till förlossningen och förberedas för att ta emot vår son. Det var en skum känsla att när vi vaknade ca kl 4 på morgonen veta att snart är han här. Jag var så himla nervös och förväntansfull så jag sov ca 2 timmar max den natten, men lika pigg var jag på morgonen för det, alldeles euforisk :)
Kompis hade vi lämnat hos Johans föräldrar kvällen innan, och Ferra hade Jacob o Jessica varit här o hämtat också kvällen innan. Så jag hoppade i duschen, drog på mig rena kläder och så kollade vi en sista gång att alla saker var packade. Vi åkte till Björx där vi lämnade Power hos Jenny o Fredrik och sedan blåste vi vidare till sjukhuset.

Vi blev väl mottagna där, Johans moster Berit hade tagit på sig ett extra pass just den dagen för att vara med på vårt snitt och välkomna lilla bebisen till världen. Det kändes väldigt bra att få ha henne med under dag 1 och 2!
Vi fick rum nummer 5 på förlossningen, dem kom in med ombyteskläder åt oss båda och lade dropp i min arm, jag fick dricka ngt neutraliserande för magen samt fick en kateter insatt. När klockan slog 8 så kom Berit in och sa att det var dags. Berit rullade iväg mig till operation, gud här var jag nervös. Jag fick upp en massa gamla känslor från akutsnittet med Vilma och kände att nu vill jag härifrån när det var dags för bedövningen. Men Johan var helt fantastisk, han höll min hand, pratade lugnt med mig och pussade mig i pannan. Jag kan säga att denna kille kan få mig att känna mig från panikslagen till tryggast i världen <3 Dem lade eda, och så fick jag ytterligare en dropp inkopplad i andra handen.

Jag blev överlyft till en bädd, dem satte upp skynket och började desinficera min mage. Allt gick väldigt lugnt till, dem hade verkligen tagit min rädsla sedan tidigare på allvar och förklarade allt in i minsta detalj så jag kände att jag själv hade kontroll på läget. Jag o Johan pratade om att snart är bebis här, undra hur han ser ut osv, allt för att få mig att fokusera. Klockan 8:20 började dem skära upp mig. När dem spände upp mina magmuskler med en slags tång så kändes det exakt som ett sendrag i magen o jag blev livrädd, men ist för att söva ner mig så fick jag andas lustgas, vilket jag är såå glad för! När klockan slog 8:25 hörde vi ett skrik. Fram kom en arg, kladdig och alldeles för vacker liten pojke! :) All nervositet släppte och tårarna rann, Johan pussade mig och gick iväg med Vilde och Berit. Själv låg jag kvar där o kände mig alldeles överväldigad av mitt lyckorus medans dem fortsatte att sy igen mig.

Vilde skrek o skrek, så himla kul att dem filmade honom medans dem torkade honom osv, så det fick jag se efteråt :) Det fränaste var ändå att direkt Johan pratade med han så blev han cool lugn o började söka, o när Johan slutade prata så skrek han som en tok igen, o så höll det på. Så han kände verklugen igen pappas röst :)

Johan o Berit kom tillbaka o la lilleman på mitt bröst, vilken känsla <3 kunde inte sluta titta på honom.
Efter ca 40 min var dom klar o vi skickades tillbaka till vårt rum på förlossningen. där fick vi vårt grattulationsfika och lite vila innan vi fick åka vidare till BB.
Det tog endast ca 2 timmar innan edan började avta o jag kunde börja röra på benen igen. Kl 17 på eftermiddagen var jag uppe på benen o kunde gå, passade på att duscha också.
Vi hade sådan tur att besöksförbudet släpptes dagen efter, på fredagen. Så Johan som var o hälsade på Vilma o visade bilder på lillebror tog med henne till BB, nöööjd tjej kan jag ju säga att det var. Hon sa flera ggr "jag älskar dig så mkt lillebror" och pussade o kramade han <3

Allt var bra med vistelsen där, vi fick ett till besök av Vilma. Även far o morföräldrar, morbror, moster, Johans gudmor Ulla och hans kusin Tora var förbi. Besiktningen av Vilde gick bra, han hade gått ner från 3500 gram till 3210 gram så vi fick åka hem på söndag morgon.


Fortsättning följer... :)


Sitter vid matbordet o äter frukost. Idag ...

Sitter vid matbordet o äter frukost. Idag blir det en riktig mysdag, ska ta hand om min lilla skruttunge <3 idag lämnar vi henne till hennes pappa i en vecka, jag känner mig redan halv. Mitt hjärta svider.


Känner mig utmattad.

Både mentalt och fysiskt, känner mig så slut.
Hela huvudet går på högvarv. Vill så mycket, men orkar inget.
Blir galen snart!

V 35: var hos Bm idag, järnvärdet har ökat...

V 35: var hos Bm idag, järnvärdet har ökat vääldigt mkt vilket glädjer oss då jag har mer energi o är gladare. Låg på hela 117(!) nu. Vikten hade ökat med 200 gram de senaste 2 veckorna o mitt sf-mått låg på 30 ist för 31 som det gjorde sist. Men är nyligt kollad på ul o bebis mår bra :) är väl jag som har sån halsbränna o ingen vidare matlust, så kanske bebis äter utav mitt förråd. Men mig gör det inget, jag har o ta utav så det räcker o blir över.. Ska in på förhoppningvis sista ul den 28/3, o har ej Lillen vänt sig med huvudet neråt av sig själv så kommer jag begära snitt så snart det går då jag vägrar akutsnitt, vilket den senaste läkare rekomenderade, IDIOT!! Nåja vi ser ju vart detta slutar :) får återkomma med ett mer detaljerat inlägg!


Lite info bara

Var hos barnmorskan idag, är i vecka 33. Mitt hbvärde har ökat till hela 110, och vem är inte lyckligare än vi! Ska fortsätta få järn tills bebis kommer och mest troligt efteråt också tills mina värden är höga och bra. Vikten hade jag ökat med 1 kg på en månad ca, så nu har jag ökat 11 kg totalt.
Jag har börjat sippra fostervatten sedan i lördags, slemproppen eller iaf en del utav den lossnade i fredags morse. Dock så gör dem inte så mycket då jag som tur är ej har bakterier i urinet. Så jag kommer gå på tätare koller samt vara vaksam på förändringar så som minskade fosterrörelser, feber, ökad mängd vatten som sipprar osv. Min kropp har verkligen gått in i viloläge, jag är inte trött på samma sätt som förut när hb-värdet var jättelågt, däremot så somnar jag kring 8 varje kväll och sover till typ kl 8 dagen efter. Men skulle ändå kunna sova på dagen :)

Har startat målningen av sovrummet, känns lite som att vi tagit oss vatten över huvudet då vi faktiskt har jobb, plugg, barn och 3 hundar utöver det. Men allt går bara man vill ;)

Nu ska jag ta och börja städningen av huset, det behövs verkligen! Ska ta o tömma vardagsrummet på vissa saker o rengöra det kliniskt, för i eftermiddag kommer vår nya soffa!! :D

Hejs

Min lilla Vilma som blivit såå stor!

Vilma, underbara unge! Alla är nog stolta och avgudar sina barn. Jag är så stolt över vilket stort hjärta, mysig personlighet, snällhet och klokhet som denna lilla tös bär inom sig. Med alla gravidhormoner så börjar man ju lätt gråta, när vi för ngn dag sedan åt frukost så hände då detta. Vilma tröstar mig tillsammans med Johan. Senare på dagen förklarar hon för mig "att alla är vi ledsna ibland, men efter ett tag känns det bättre" Och  avslutar med en lååång kram och säger att hon älskar mig.. Hon är för underbar :)

Snart får jag en till liten människa att vårda och ta han om, en till att ge all min kärlek till! <3
En vän till mig sa att med första barnet så tar det oftast ett tag att smälta allt, att knyta banden och hitta den där starka kemin, den där oförklarliga kärleken, och det stämmer för mig till en viss del. Det tog ett tag för mig.. Det känns fortfarande så fruktansvärt hemskt, bara tanken på det kan fortfarande få mig att må dåligt! :( Men med en för mig traumatisk förlossning samt att jag ej träffade henne de första timmarna i hennes liv, samt hela livsomställningen gjorde att jag fick lite panik. Jag älskade det där lilla barnet som jag burit i min kropp i 9 månader. Men skillnaden hur jag älskade henne då och hur jag älskar henne nu (eller egentligen bara en kort tid efter när man landat o börjat bli trygg i sin roll som mamma) går absolut inte att jämnföra! Jag skulle gå genom eld, jag skulle dö för dig min docka, allt för att du ska få det bästa som livet har att erbjuda! <3 Du är en del av mig <3

Men andra barnet sa min vän att där finns bara känslan, på en gång. Du vet vad som kommer, det blir ingen chock, och du bara älskar han/hon ovillkorligt på en gång! Kan tänka mig att detta stämmer ganska bra i mitt fall.
Jag var ung då jag fick Vilma, jag visste nog inte riktigt vad ett barn innebar och allt som hörde där till. Jag skulle ALDRIG vela ha Vilma "ogjord", hon är absolut den finaste och bästa prinsessa i mitt liv! <3 (Så att ingen missuppfattar mig).

Nu längtar vi tills Wilde kommer, det kommer bli underbart o oerhört mysigt! :) 
Så lilla lilla bebis, Vilma längtar efter sin lillebror och vi efter vår son <3 Snart ses vi! :-*
Jag älskar min familj, över allt <3 <3 <3











Vecka 31 <3

Var hos BM nu på morgonen, ides inte vänta mer än 45 min på att dem skulle ta prover på mig (dålig service!), så jag fick en ny tid imorn på morgonen för det istället. Jag har bättre saker för mig än att sitta på VC o smittas av en massa sjuklingar.

Jag fick väga mig, mäta sf-måttet samt att vi pratade lite om förlossningen osv.
Viktuppgång: 10 kg! (oops, det börjar ta sig haha ;) )
Sf-mått: 29, mitt på kurvan fortfarande.
Hjärtljuden minns jag ej, men hon hittade dem fort o bebis ligger fortfarande på tvären den busen.

Utöver detta mår jag  bara bra, järnvärderna har jag lärt mig leva med. Droppen måste man nog ta rätt lång period för att det ska hjälpa. Jag tar en dag i taget och försöker ääta bra mat, lägga mig i tid på kvällen, samt sova ut de dagar jag kan.
Vi har börjat prata om barnvagn, vilken vi ska köpa. Finns ju så många, o alla är väl bra på sitt sätt. Vi är lite kluvna, men det lutar mot en 3-hjulig iaf, sedan om vi tar babytraveln o köper liggdel till, UJ eller Teutonia återstår att se :)

Förra vecka spenderades åt tentan, så denna vecka blir att göra bort så mycket uppgifter jag bara kan. Vill bli färdig nu, kunna vila, fixa inför bebis ankomst, umgås och bara njuta. Jag är nog ALLDELES för bortskämd bara. Är van att bara ha skolan o koncentrera mig på. Nu är det en liten som växer i min mage som tar upp en helliska massa energier av mig ;) Jag brukar ju alltid orka vara den som gör så mycket men aldrig blir trött, nu däremot är det andra bullar, då känner man sig lat och otillräcklig istället. Så knasigt. Men jag har en alldeles förstående karl som tvingar mig att vila, som tar hand om min dotter och som fixar saker som ska fixas, det är guld <3

Idag efter jobb/skola så ska vi riva ner alla hyllor i sovrummet bakom skjutdörrarna i glas. Ska nämligen måla där inne, bygga ny anordning för alla kläder, så skönt! Jag älskar ordning och reda, och hatar oordning haha.
Även i Vilmas rum ska vi förbereda för tapetsering som kommer ske på fredag. Så snygg pysselhörna lilla fröken fräken kommer få. Bilder kommer sen :)
Ska i samma veva plocka ut hennes lackhylla, tömma den så jag kan slipa upp den o måla den vit, tycker ju som om vitt :DD Ne nu ska jag ta o koncentrera mig på skolan så jag får slippa detta nästa vecka.

Jag mår så bra <3

Trött, slut, orkar snart inte mer.... Usch...

Trött, slut, orkar snart inte mer.... Usch jag har verkligen ingen energi kvar, o läkaren jag var i kontakt med igår vill ej ge mig dropp förrän KANSKE efter den 7/2 då jag ska tillbaka till Bm. Jag lovar o svär att trots mitt väldigt noga järnintag i kosten så kommer värdena ha sjunkit ytterligare! :S känner ju själv att det redan nu är sämre sen sist, vissa dagar orkar jag ju knappt stå/sitta på hela dagen. Känns som att jag bara gnäller o gnäller, men det går ut över min dotter, mig och min sambo att må såhär när hjälp faktiskt finns att tillgå.. Längtar efter att få bli mig själv igen!


RSS 2.0