Det var länge sen men nu är äntligen vår son Vilde här hos oss :)
Har varken haft lust, tid eller ork att på senaste blogga. Särskilt inte sedan Vilde kom till världen, finns annat jag väljer att lägga ner min tid på, som att umgås med familjen och sova ;)
Tänkte skriva et förlossningsberättelse, eftersom vi hade fått ett datum med planerat snitt så visste vi ju att just den 14:e April skulle vi åka in kl 6.45 på morgonen till förlossningen och förberedas för att ta emot vår son. Det var en skum känsla att när vi vaknade ca kl 4 på morgonen veta att snart är han här. Jag var så himla nervös och förväntansfull så jag sov ca 2 timmar max den natten, men lika pigg var jag på morgonen för det, alldeles euforisk :)
Kompis hade vi lämnat hos Johans föräldrar kvällen innan, och Ferra hade Jacob o Jessica varit här o hämtat också kvällen innan. Så jag hoppade i duschen, drog på mig rena kläder och så kollade vi en sista gång att alla saker var packade. Vi åkte till Björx där vi lämnade Power hos Jenny o Fredrik och sedan blåste vi vidare till sjukhuset.
Vi blev väl mottagna där, Johans moster Berit hade tagit på sig ett extra pass just den dagen för att vara med på vårt snitt och välkomna lilla bebisen till världen. Det kändes väldigt bra att få ha henne med under dag 1 och 2!
Vi fick rum nummer 5 på förlossningen, dem kom in med ombyteskläder åt oss båda och lade dropp i min arm, jag fick dricka ngt neutraliserande för magen samt fick en kateter insatt. När klockan slog 8 så kom Berit in och sa att det var dags. Berit rullade iväg mig till operation, gud här var jag nervös. Jag fick upp en massa gamla känslor från akutsnittet med Vilma och kände att nu vill jag härifrån när det var dags för bedövningen. Men Johan var helt fantastisk, han höll min hand, pratade lugnt med mig och pussade mig i pannan. Jag kan säga att denna kille kan få mig att känna mig från panikslagen till tryggast i världen <3 Dem lade eda, och så fick jag ytterligare en dropp inkopplad i andra handen.
Jag blev överlyft till en bädd, dem satte upp skynket och började desinficera min mage. Allt gick väldigt lugnt till, dem hade verkligen tagit min rädsla sedan tidigare på allvar och förklarade allt in i minsta detalj så jag kände att jag själv hade kontroll på läget. Jag o Johan pratade om att snart är bebis här, undra hur han ser ut osv, allt för att få mig att fokusera. Klockan 8:20 började dem skära upp mig. När dem spände upp mina magmuskler med en slags tång så kändes det exakt som ett sendrag i magen o jag blev livrädd, men ist för att söva ner mig så fick jag andas lustgas, vilket jag är såå glad för! När klockan slog 8:25 hörde vi ett skrik. Fram kom en arg, kladdig och alldeles för vacker liten pojke! :) All nervositet släppte och tårarna rann, Johan pussade mig och gick iväg med Vilde och Berit. Själv låg jag kvar där o kände mig alldeles överväldigad av mitt lyckorus medans dem fortsatte att sy igen mig.
Vilde skrek o skrek, så himla kul att dem filmade honom medans dem torkade honom osv, så det fick jag se efteråt :) Det fränaste var ändå att direkt Johan pratade med han så blev han cool lugn o började söka, o när Johan slutade prata så skrek han som en tok igen, o så höll det på. Så han kände verklugen igen pappas röst :)
Johan o Berit kom tillbaka o la lilleman på mitt bröst, vilken känsla <3 kunde inte sluta titta på honom.
Efter ca 40 min var dom klar o vi skickades tillbaka till vårt rum på förlossningen. där fick vi vårt grattulationsfika och lite vila innan vi fick åka vidare till BB.
Det tog endast ca 2 timmar innan edan började avta o jag kunde börja röra på benen igen. Kl 17 på eftermiddagen var jag uppe på benen o kunde gå, passade på att duscha också.
Vi hade sådan tur att besöksförbudet släpptes dagen efter, på fredagen. Så Johan som var o hälsade på Vilma o visade bilder på lillebror tog med henne till BB, nöööjd tjej kan jag ju säga att det var. Hon sa flera ggr "jag älskar dig så mkt lillebror" och pussade o kramade han <3
Allt var bra med vistelsen där, vi fick ett till besök av Vilma. Även far o morföräldrar, morbror, moster, Johans gudmor Ulla och hans kusin Tora var förbi. Besiktningen av Vilde gick bra, han hade gått ner från 3500 gram till 3210 gram så vi fick åka hem på söndag morgon.
Fortsättning följer... :)