Måste erkänna
Jag är sällan avundsjuk på folk, för jag anser att alla kan skapa sitt liv precis som dom själva vill. Vill vi bli rika så kan vi jobba arslet av oss och vill vi åka ut och resa, ja då kan man prioritera bort att unna sig saker och åka ut o resa osv osv.. Men idag har jag kommit fram till att jag faktiskt avundas folk som får vara hemma mycket med sina underbara barn på dagarna! Jag har Vilma varannan vecka och då är hon på dagis när jag pluggar eller jobbar, hon älskar att vara där och springer bara in till alla barn och fröknar för att få leka. Och när jag kommer för att hämta henne så vill hon visa mig runt och gärna stanna där så vi kan leka tillsammans. Så att hon trivs där tvivlar jag inte en sekund på, sen så är det självfallet viktigt för dem att få den där sociala biten med andra barn/vuxna utan sina mamma och pappa vid sin sida. Men, jag hatar ändå att jag måste plugga varje dag. Jag önskar att dygnet hade dubbelt så många timmar så jag kunde plugga lika mycket som jag gör nu och sen hämta hem Vilma och umgås minst lika mycket med henne.
Visst jag vet att livet inte är en dans på rosor, men man bör enligt mig utbilda sig förr eller senare, det har iaf alltid varit ett måste för mig. Och jobba extra dem veckor Vilma inte är här är ju alltid bra då extra pengar i fickan aldrig är fel, samt att ens kommande föräldrapenning ökar med inkomsten. Men vissa dagar kan jag inte önska annat än att få fortsätta vara hemma med Vilma, njuta av hennes utveckling och sällskap <3
Men det verkliga livet ser ju faktiskt inte ut så, bara att inse att man blivit vuxen nu o måste slita för att komma någon stanns :D Och jag är faktiskt väldigt nöjd! Bara en tanke från min sida.
Ja, visst skulle man vilja vara hemma mer med de små. Jag är ändå hemma mycket, men man har ju dom på dagis osv, man ska plugga.
Ursch för att bli vuxen säger jag! :)
Tack!:) Ja det är hur mysigt som helst med en liten bebis igen:)