Dåligt samvete
Jag har kommit på mig själv, ständigt gå omkring med dåligt samvete. Det är jättejobbigt!
Jag har alltid haft lätt för att ha dåligt samvete för saker o ting, ändå från då jag var yngre. Men nu på senaste åren är det typ lite för ofta.
Det handlar inte om att jag har dåligt samvete för dåliga saker man gjort, ex sårat ngn osv. För då tycker jag att man ska ha det. Utan vardagliga saker så som att jag t ex inte hämtade Vilma på dagis då jag var klar med allt jag skulle idag kl 15, utan ist fick hon vara till kl 16 då Alex hämtade henne. Ist så gjorde jag middagen färdig så dom fick komma hit och äta färdig mat + att jag fick mysa med gumman ca 1 timme innan dom for hem igen.
Jag får dåligt samvete om jag vet att ngn jag bryr mig om sitter själv hemma på kvällarna och t ex inte tar sig ngn stanns och jag bara är själv hemma, ist för att fara dit o göra den personen sällskap så den blir glad.
Jag får dåligt samvete om jag köper saker åt mig själv, för då kan jag ju spendera dom pengarna på Vilma ist.
Jag får dåligt samvete om jag inte tränar nog mkt, lr ifall jag inte städar varje dag.
Jag får dåligt samvete när jag tänker på hur sällan jag hinner träffa alla jag vill hinna umgås med men det sällan blir av, typ vänner, familjen osv..
Usch jag gillar inte att känna mig otillräcklig!
Fast jag brukar alltid göra mitt bästa, och ändå är jag inte nöjd med mig själv..
Nog om det..
Dagen har bestått av kalas hos Lisa o Emil, promenad med Jenny och Elin, surra och sola ute på altanen med en massa, Cissi, Alex och Vilma kom förbi, cykla till och från stan + träning på gymmet, tjejhäng med Nathalie. Toppendag helt enkelt. Det enda jag skulle vela nu är att Vilma sov bredvid mig i natt!
Nu måste jag sova, det är en dag imorgon också.
