<3

Jag trodde, lr snarare hoppades att allt skulle vara en dröm i morse. Att Vilma som vanligt skulle vakna i sin säng bredvid mig o vara sådär glad om hon alltid är på morgonen. Men nej, ist vaknade jag själv, med 2 st hundar som fick lov att komma upp igår då jag inte alls kunde somna. Jag smsade Alex när jag vaknade o skrev att han skulle höra av sig då som vaknar, jag vill inte ringa och väcka dom, bättre om dom får sova ut, särskillt Vilma!
Jag har iaf hunnit duscha, plocka upp lite leksaker o skrot, damsugit o skurat. Det var en massa blodstänk runt om i lägenheten, men nu är dessa borta.
Jag ska bara slänga i mig frukost, rasta hundarna. Sen ska jag fara till min plutt.
Jag gruvar mig att se henne sådär. Kan tänka mig att det KAN se värre ut idag. Svullnaden är ju alltid värre dagen efter tycker jag :( Jag hade kunnat ta all smärta x 10000000000 bara gumman slapp detta :( Jag ska iaf försäka hålla mig lugn för Vilma skull. Igår var jag så chockad att jag höll på svimma flera ggr- Bara en utav mig o Alex fick stanna kvar. I min närhet var Vilma bara hysterisk, o i Alex var hon lugnare. Så vi beslutade att Alex fick stanna kvar o att jag skulle hem till hundarna. Idag nu när Vilma ska underskötas så kommer dom vara själv heeela dagen. Tur att dom fått så hiiimla mkt aktivering denna o förra veckan så det gör dom nog inget.

Nu har jag inte tid att sitta här, var bara tvungen ventilera mammahjärtat lite.
Vilma <3