<3

som sgat, jg har många tankar som snurrar runt i huvudet..
precis som marie skrev, så är det som att saker och ting får sin klarhet bara man får ventliera dom på ngt sätt, skriva eller bara prata med ngn. och det stämmer!
har inget problem eller så som jag tänker på bara allmänna saker, som vilma, alex, rex, ekonomi m.m.

har funderat mkt på det med min förlossning..
har ju aldrig skrivit ngn förlossningsberättelse, dels för att jag inte har idats och för att jag har så mkt minnesluckor, + att det inte var särskillt trevligt :)

men ska väl försöka mig på det nu då, haha :)

Söndag den 22/7, hade jag legat vaken hela natten pga. kraftiga värkar. hade dock haft kraftiga värkar 3 dygn innan detta också, men väntade ut och försökte profylaxandas mig igenom dom för att vänta på "nästa steget"..
Väckte Alex kring kl 4 och sa att jag nog måste ringa in till förlossningen för att jag hade så jävlars ont, han som var i djup sömna svarar: Jaja det kan du ju göra, men Emelie du behöver ju inte överdriva!
Vilket pucko tyckte jag som började grina, eftersom jag inte fattade att han var i sömnen :)
På förlossningen sa dom iaf att jag kunde ta det lugnt, äta frukost och packa väskan och sen komma in..

Kl 5 ungeför klev Alex upp, vi åt och lämnade Rex hemma. Ringde Jenny och frågade om hon kunde hämta Rex när hon hade tid eftersom att han inte kan vara själv hela dagen om vi skulle föda nu.
Tror Jenny gick och hämtade honom kring 7 tiden? Snäll om dom är! :)

Inne på förlossningen sa dom att jag var öppen ca 3-4 cm och att värkarna var starka och regelbundna.
Vi fick bada, med musik och tända ljus.
Körde ctg- kurva, men kring kl11 fick vi fara hem igen för värkarna ökade inte som dom skulle och var för glesa..
Men dom sa att vi kommer nog synas ikväll igen, kändes skit kul! :) Snart skulle vi ju se gumman för första ggn!



Vi for till björx till jennys pappa och hans tjej där jenny m. familj var.
Satt och surrade och for hem och hämtade de sista sakerna vi hade glömt i bb-väskan och sen begav oss till Lövskär där Alex föräldrar mötte oss med båten, Rex skulle få följa med dom under några dagar på sjön.

Vi åt glass där sen for jag, alex, jenny, fredrik, loke, erik och linnea till golvängen och spelade minigolf. dock inte jag, jag satt bara på gräset och lekte med loke, mellan dom onda värkarna som nu gjorde så ont att varje gång dom var på väg fick koncentrera mig på att andas och slappna av.
När vi just hade spelat klart så gjorde det så ont att jag började stört gråta, och alex såg ut som ett frågetacken :) haha.. minns att jag skrek att han var en jävla idiot som inte fattade ngt, fredrik skrattade lite, jenny försökte få mig att slappna av och erik frågade hur jag mådde :D

Så nu tvingade Jenny oss att fara in, annars sa hon att hon skulle köra mig.. Sagt som gjort for vi på Kvantum och handlade lite gott och for sen in till förlossningen.. Nu var värkarna så onda att varje gång jag inte han slappna av och andas, typ i ett gupp på vägen eller nå så kändes det som att jag skulle DÖ!



När vi kom in var kl ca. 16-17 på eftermiddagen, nu fick vi stanna. Badade, ctg-kurva och allt det där. Sen fick jag komma in till ett eget rum. Låg och lyssnade på musik. Ungefär kl 21 så tog dom hål på fosterhinnen så vattnet gick, då sa jag att jag trodde hon skulle vara ut till efter 01 ngn gång, men ungefär då fick jag min epidural. Så vi skulle få vila upp oss lite. jävlar så skönt det var att få den, värkarna var inte alls sådär intensiva och hemska.
Vi vilade i ca 40 min då kom dom in och bad mig vända mig, andas syrgas, stå/sitta/ligga, typ allt på samma gång. Dom sa aldrig varför, utan var bara jättestressade typ 4 personer.
sen efter ca 5-10 min så lugnade dom sig, då berättde dom att hennes hjärtljud sjönk till 0 och att de hade svårt att få upp dom igen. de tyckte känna att mitt bäckenben stod ivägen för hennes huvud, så de ville inte ge värkstimulerande dropp för att sätta fart på det, ifall hon skulle fastna..
Sen så sjönk dom igen efter kanske 40 min, och igen och igen och igen.. och då fick de nästan ej upp dem igen.
Så då for vi iväg till operationssalen, bad alex stanna utanför, vilket jag inte skulle ha gjort kännerjag nog i efterhand, hade behövt hans stöd.
Fick en massa epidural bedövning, gjorde sjukt ont. Sen så tvättede dom magen och började skära.
Kunde se hela ingreppet i lampan ovanför, den var som en stor blank plastskärm, så försökte titta bort och slappna av. Men hamnade i ngn slags chock.
Så jag låg bara och skakade och spände hela kroppen, frös i 5-6 timmar efteråt. och var helt borta.

Kl 03.54 kom lilla vilma ut, hon hade navelsträngen två varv runt halsen, lilla tösen :)
Så grisig och så himla fin mins jag att hon var :)
Grät en skävtt gjorde jag..
Alex och Vilma kom in när de hade klätt på henne, hon fick suga lite på bröstet sen gick dom till BB.
Alex blev nog lite chockad han med, vi trodde ju att det bara skulle vara att klämma ut sen skulle vi ligga där och mysa med henne tillsammans :)

Jag fick fara vidare till uppvaket och där jag fick träffa alex och vilma igen, men jag minns inget av det, sen sövde de mig så jag fick vila upp mig, kl 8-9 så vaknade jag och fick komma till BB och så Vilma och Alex, såå sköööönt!
Kändes som en stor trygghet!



Kände inte benen förrän kanske kl 12-13, var så trött att alex fick ringa och berätta till våra föräldrar.
Men jag trivdes sååå himla bra på BB, personalen var underbara, och det var jättemysigt med den nya familjemedlemen. Man var nog rätt sentimental, för varje sms man fick av en kompis så började tårarna rinna, haha :)




trots att det var så skönt på bb, att få vila och bara finna sig. så var det UNDERBART att få komma hem.
träffa rex, mysa IFRED med vilma, och bara njuta, helt sjukt mysigt :)

Vi sa då att vi nog inte kommer skaffa ngt syskon till Vilma, men nu vet i båda att hon minst kommer få ett litet syskon om kanske 1-2 år :D som det känns nu iaf!

Nu är hon snart 4 mån, tiden springer iväg, har idag gett första smakportionen, hon spottade ut det :)
och jag trivs som mamma :)


ska sluta skriva nu, hejdå!